1528-1588 Paolo Veronese Galleries Italian painter and draughtsman. With Titian and Tintoretto he makes up the triumvirate of great painters of the late Renaissance in Venice. He is known as a supreme colourist and for his illusionistic decorations in both fresco and oil. His large paintings of biblical feasts executed for the refectories of monasteries in Venice and Verona are especially celebrated. He also produced many altarpieces, history and mythological paintings and portraits. His compositional sketches in pen, ink and wash, figure studies in chalk, and chiaroscuro modelli and ricordi form a significant body of drawings. He headed a family workshop that remained active after his death.  Related Paintings of Paolo Veronese :. | venice triumphant | Sacra Conversazione | Allegory of Love | baptism of christ | Martyrdom of Saint Sebastian |
Related Artists:
Bartolome Perez
(1634-1693) was a Spanish painter of the Baroque period. Born in Madrid, he became the son-in-law and pupil of the painter Juan de Arellano. Known as a painter of flowers and still life, known as bodegones. He also painted scenography for performances at the theater of Buen Retiro, for which he was named painter of the King without salary in January of 1689. He died after falling from a scaffold used to paint the ceiling of the palace of Monteleon, and was buried in the church of San Ildefonso.
BLES, Herri met de
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1510-1550 Flemish painter. Both van Mander and Lampsonius recorded Bouvines as his birthplace, although Guicciardini gave it as Dinant. The identification of Herri met de Bles with Herry de Patinir, who was a master of the Antwerp Guild of St Luke in 1535, is generally accepted. He may have been related to Joachim Patinir, possibly a nephew. In the Pictorum aliquot celebrium Germaniae Inferioris effigies (Antwerp, 1572) of Domenicus Lampsonius, Henricus Blesius Bovinati pictori is portrayed aged 40, sporting the type of clothing and beard that were fashionable in 1550.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).